logo

Dödsstrålar på museet

eller hur man röntgar en mosasaurie

Hur kan man i museerna studera fossila skelett som ligger inbäddad i sten eller gips? Svaret är röntgen, men problemet är bara att exemplaret i fråga är 3 m långt och monteringen väger säkert 200 kg!

Djuret är en mosasaurie med namnet Eonatator. Den kom till Uppsala 1917 och köptes av professor Carl Wiman från den kände amerikanska fossiljägaren Charles Sternberg. Åldern är ca 75 miljoner år, från kritaperioden.

Det är ett viktigt exemplar för att förstå släktskapen inom mosasaurier, men som alla klassiska monteringar ligger den på en bädd av gips. Det är snyggt visuellt, men det döljer detaljer i skelettet som forskarna vill åt. Därför använde dr Benjamin Kear vid Paleobiologi i Uppsala industriröntgen för att se in i stenen och göra detta på plats!

Företaget DEKRA Industrial vid Joakim Tollbom ställde upp med utrustningen. DEKRA arbetar med digitala detektorer vid röntgenupptagningar. DR – direktröntgen – baseras på fasta bildplattor och har hög känslighet. Bildplattan omvandlar direkt röntgenstrålningen till ljus, och med hjälp av optik och elektronik återges bilden direkt på datorskärmen. Fördelarna med systemet är att upplösningen är hög och att bilden direkt efter exponeringen kan utvärderas i datorn.

Bilderna visar hur det gick till och några preliminära resultat.


Eonatator sternbergii

Eonatator sternbergii var en mosasaurie, en havslevande reptil som levde under kritaperioden. Man har hittat fossil av den i Nordamerika och i Europa, bland annat i Kristianstadtrakten i Skåne. Typexemplaret på Evolutionsmuseet kommer från Kansas i USA.

Eonatator betyder gryningssimmaren.

Bilder från undersökningen
Röntgenundersökning av Eonatator